Trattkantarell i mängder

Nu kan trattkantarellen finnas i stora mängder i rätt miljöer. I mossig granskog bildar den ibland mattor av mycket stora bestånd, och eftersom den växer tätt går den snabbt att plocka. Trattkantarell lämpar sig väl för torkning, och många tycker att den blir smakrikare än vanlig kantarell efter torkning. Den kan också frysas efter kokning. I norra Sverige kan tillgången variera med väder och läge. Trattkantarell har förväxlingsarter, så plocka bara det du kan namnge med full säkerhet. Kontrollera mot tryckta fältguider och lämna kvar det du är osäker på innan svampen torkas eller äts.

När trattkantarellen bildar fruktkroppar ordentligt kan en enda plats ge mycket på liten yta. Den är tunn och gömmer sig bland mossa och ris, så gå långsamt och håll blicken nära marken. Fuktiga, granrika partier är typiska lägen, och samma ställen brukar återkomma år efter år. Efter regn kan bestånden fyllas på snabbt. Plocka lagom och lämna kvar en del, så att marken fortsätter ge svamp kommande säsonger.

Trattkantarell är en av de tacksammaste torksvamparna. Rensa noga, torka på galler eller i torkskåp på låg värme tills den är helt spröd och förvara torrt, mörkt och lufttätt. Torkad kan den malas till pulver som ger djup smak åt såser och grytor. Den kan även frysas efter kokning. Torka och frys endast svamp du är helt säker på.

Trattkantarell och svart trumpetsvamp torkar utmärkt. Rensa, skär större exemplar i bitar och lägg dem luftigt i svamptork eller i ugn på låg temperatur med luckan på glänt. Svampen är torr när den knäcks i stället för att böjas. Låt svalna helt innan den läggs i glasburk med tätslutande lock, eftersom kvarvarande värme ger kondens och mögel. Förvara mörkt och torrt, och kontrollera burkarna efter ett par veckor. Torkad svamp återfuktas i ljummet vatten före användning, och spadet silas och sparas till buljong eller sås, där det ofta ger mer smak än svampen själv.

Toppig giftspindling växer i samma mossiga granskog som trattkantarellen, kommer under samma veckor och kan likna den på håll genom sin orangebruna ton. Skillnaderna är tydliga på nära håll: giftspindlingen har riktiga skivor och inte förgrenade åsar, foten är fast och inte ihålig, och sporpulvret är rostbrunt i stället för vitaktigt. Giftet orellanin skadar njurarna, och symtomen kommer först efter två till tre veckor, då skadan redan är skedd. Ingen tillagning påverkar giftet. Vänd därför alltid på svampen och kontrollera undersidan och foten innan något läggs i korgen.