Sommarens soppar

Sommarens soppar börjar dyka upp i skogarna. Karljohan, även kallad stensopp, är en av de arter vana plockare letar mest efter och växer ofta under tall och gran på sandig mark. Unga, fasta exemplar brukar vara i bäst skick, och för att undvika maskäten svamp kan du kontrollera foten innan du plockar. Karljohan har gallsoppen som förväxlingsart, så plocka bara det du kan namnge med full säkerhet. Jämför med tryckta fältguider och lämna kvar det du tvekar inför. Vid minsta osäkerhet ska en svampkonsulent bekräfta arten innan du använder svampen på något sätt.

Sopparna gynnas av fuktig, sandig barrskog och kan dyka upp fläckvis efter regn. Karljohan syns ofta i gläntor och längs stigkanter där ljuset når marken. Gå långsamt och håll koll på markens karaktär, eftersom arten ofta återkommer till samma lägen. En regnperiod följd av mildare värme brukar ge en våg av fruktkroppar. I norr kommer sopptoppen senare än i söder, så anpassa förväntningarna efter din trakt.

Sopparna är en tacksam grupp men kräver ändå omsorg. Gallsoppen är en förväxlingsart till karljohan och hör inte hemma i korgen, och unga exemplar kan vara svårare att bedöma. Lita aldrig på ett enda kännetecken. Kontrollera dina fynd noga, jämför med flera pålitliga källor och lämna kvar allt du tvekar inför. En svampkonsulent kan bekräfta arter du är osäker på innan de används.

Soppar känns igen på att undersidan består av rör och porer i stället för skivor, och gruppen innehåller flera uppskattade matsvampar. Bland sopparna finns få livshotande arter i Sverige, men flera som ger kraftiga magbesvär, och gallsopp förstör en hel maträtt med sin beska. Grundregel för nybörjaren: soppar med röda eller orange porer lämnas kvar, liksom soppar som smakar beskt eller skarpt. Karljohan har vita till gulgröna rör, vitt nät på den kraftiga foten och blånar inte i snittytan. Även för soppar gäller att arten ska vara bestämd innan svampen används.