Lingonsäsongen börjar

Nu är lingonsäsongen igång på allvar. I tallskogar och på ljusa hedmarker lyser bären röda i täta klasar, och den som hittar en bra lingonmark kan fylla hinken förvånansvärt fort. Till skillnad från blåbär håller sig lingon länge efter plockning tack vare sin naturliga bensoesyra, samma egenskap som gör att rårörda lingon klarar sig i kylen vecka efter vecka. Plocka helst djupröda bär: ljusröda lingon rodnar en del efter plockning, men sötman utvecklas inte. Använd gärna en bärplockare med tät kam, lingon sitter hårdare än blåbär. Det här är sylten, saften och söndagsfrukostens bär framför andra.

Lingon vill ha ljus och trivs därför i gles tallskog, på hyggen och längs skogsvägarnas kanter. Bären sitter i klasar i risets toppar, vilket gör dem tacksamma att plocka med bärplockare. Torra år blir bären mindre men fler i soliga lägen, regniga år är skuggigare marker bättre. En bra lingonmark ger ofta skörd flera år i rad, så spara platsen i dina anteckningar.

Rårörda lingon är den enklaste konserven som finns: rör bären med socker tills det löst sig, häll på burk och förvara kallt. Syran gör att det håller länge utan kokning. Lingon går också utmärkt att frysa hela, koka till sylt eller pressa till saft. Ett gammalt knep är vattenlingon, hela bär i kallt vatten, som klarar sig månader i sval förvaring.

Lingonet går från vitt till ljusrosa till djupt rött, och det är först i det sista skedet som strävheten går ner och sötman kommer fram. Ett lingon som plockats för tidigt kan rodna efteråt, men det blir aldrig sötare än när det plockades. Bären sitter kvar på riset länge, ofta in i oktober, vilket gör lingonsäsongen till den mest tålmodiga av alla. Frost gör bären mjukare och sötare men också ömtåligare. Lingonriset är städsegrönt och därför lätt att hitta året om, vilket gör det enkelt att kartlägga marker på vintern. Var uppmärksam på att lingon ofta växer i samma marker som blåbär men på torrare och ljusare partier.