Starar och tofsvipor

Vårtecknen blir allt tydligare. Staren har återvänt och inspekterar holkar och hålträd medan hanen sjunger sin yviga visa fylld med härmningar och visslingar, ofta med vibrerande vingar. Tofsvipan gör nu sina spektakulära spelflygningar över åkrar och våtmarker med tvära kast och tumlande fall. På dammar och sjöar med öppet vatten börjar gräsänderna para sig, och hanarnas uppvaktning blir livlig. Allt fler arter går från vinterläge till häckningsläge. I södra Sverige är stararna redan talrika, medan de i norr fortfarande är på väg. En sen köldknäpp kan bromsa upp det hela, men riktningen är tydlig: våren är igång.

Staren är en av våra skickligaste härmfåglar. I sången blandar hanen in läten från andra arter, allt från ormvråkens tjut till andra tättingar, och kan till och med väva in visselsignaler och ringsignaler den hört. Han sjunger ofta från en väl synlig plats med skimrande fjäderdräkt och fladdrande vingar. Sången handlar om att göra reklam för boplatsen, så hanar sjunger som ivrigast nära en holk de vill försvara.

På dammar, åar och tinande sjöar tar parbildningen fart bland gräsänderna. Hanarna med sina glänsande gröna huvuden uppvaktar honorna med tydliga rörelser: nickar, plutar och korta uppresningar i vattnet. Ibland samlas flera hanar kring en enda hona i en livlig och stökig uppvisning. Snart drar sig paren undan för att honan ska hitta en skyddad boplats, ofta väl gömd i strandvegetation en bit från vattnet.