Novembers ankomst

När oktober går mot november glesnar fågellivet, men det som finns kvar är desto mäktigare. Havsörnen ses allt oftare vid kuster och stora insjöar, där den patrullerar efter fisk och sjöfågel eller sitter tungt i ett strandträd. Knölsvanarna samlas i stora flockar på grunda vikar och slättsjöar innan isen lägger sig. Vid forsande vattendrag hörs strömstaren, som nu återvänt från häckplatserna och besätter sina vinterforsar. Dess knirkande sång kan höras även i minusgrader. Sjöfåglarna koncentreras till allt färre öppna vatten, vilket gör senhösten till en fin tid för den som söker stora upplevelser med kikaren, oavsett var i landet man bor.

Strömstaren är en rundnätt, mörk fågel med bländvit haklapp som lever vid strömmande vatten. Den dyker och går bokstavligen på botten för att plocka nattsländelarver och andra vattendjur, en unik teknik bland våra tättingar. Häckningen sker främst vid norra och mellersta Sveriges vattendrag, men vintertid sprider sig fåglarna över landet till forsar och kvarnrännor som hålls öppna. Ofta återkommer samma individ till samma fors vinter efter vinter.

Havsörnen, med ett vingspann på uppemot två och en halv meter, blir lättare att se nu när sjöfåglarna trängs vid de sista öppna vattnen. Örnarna patrullerar längs kuster, skärgårdar och stora sjöar, och när en örn drar förbi lyfter änder och svanar i ett enda stort moln. Arten har återhämtat sig starkt i Sverige efter miljögifternas svåra decennier och ses numera i stora delar av landet.