Vecka 42

Sena flyttfåglar

De sista sommarfåglarna lämnar landet.

Flyttfågelsäsongen ebbar ut, men enstaka eftersläntrare hänger kvar. Sena rörsångare kan dröja sig kvar i vassarna och någon enstaka svartvit flugsnappare kan fortfarande ses under milda höstar, observationer som gärna får rapporteras eftersom de säger något om flyttningens ytterkanter. Storskarven fiskar i vikar, sjöar och åmynningar och samlas på skär och stenar för att torka vingarna. Från nordost anländer salskraken, en liten dykand där hanen är bländande vit med svart teckning, till kuster och större insjöar. Vintergästerna etablerar sig alltmer och fågelfaunan skiftar tydligt karaktär, med en brokig blandning av sent och tidigt under några veckor innan vintern tar över.

Eftersläntrare i buskar och vass

De flesta sångare och flugsnappare lämnade landet redan i september, men varje höst dröjer enstaka individer kvar. Sådana fynd är alltid värda att notera och rapportera, gärna i Artportalen, eftersom de hjälper till att teckna bilden av när arterna egentligen lämnar oss. En sen eftersläntrare kan dessutom visa sig vara en östlig släkting till någon vanlig art, vilket gör det extra spännande att granska varje senhöstfågel noga.

Salskraken anländer

Salskraken häckar i nordöstra Europas och Sibiriens skogssjöar och övervintrar bland annat i södra Skandinavien. Hanen är omisskännlig, nästan helvit med svarta streck och en svart ögonmask, medan honan är grå med rostbrun hjässa och vit kind. Den ses gärna i lugna vikar och slättsjöar, ofta i sällskap med viggar och knipor. Antalet brukar öka under senhösten och kulminera fram mot vintern, så länge vattnen hålls isfria.

Salskraken och vinterns dykänder

När sjöarna fryser samlas dykänder på öppna vatten, ofta i älvmynningar, vid kraftverk och i skärgårdarna. Salskraken är en av de vackrare: hanen närmast vit med svarta teckningar, honan grå med rödbrun hjässa. Andra arter att lära sig är knipa, vigg, brunand och storskrake. Dykänder skiljs från simänder på att de dyker helt under ytan efter föda och på att de behöver en startsträcka på vattnet för att lyfta. Isläget styr var de finns, vilket gör att bra lokaler växlar mellan veckor beroende på vädret.

Tips

  • Rapportera sena observationer av sommarfåglar, de är värdefulla för kunskapen om flyttningen.
  • Storskarven sitter ofta med utbredda vingar på stenar och bryggor.
  • Leta salskrake i lugna vikar och slättsjöar, gärna tillsammans med viggflockar.
  • Syna vassarna en sista gång, sena rörsångare rör sig tyst i vegetationen.
  • Ta med kikare till kusten, sträcket av sjöfågel pågår fortfarande.

Vanliga frågor

Varför ska jag rapportera sena fågelobservationer?
Sena fynd hjälper forskare och fågelskådare att följa hur flyttningstiderna förändras mellan år och över längre perioder. Rapportera gärna i Artportalen med datum och plats, och ta gärna en bild om arten är ovanlig för årstiden.
Hur känner jag igen en salskrake?
Hanen är liten, nästan helt vit med svart ögonmask och fina svarta streck. Honan är grå med rostbrunt huvud och vit kind. Salskraken är mindre än storskraken och dyker ofta i lugna vikar.

Observationer kan variera beroende på geografisk plats och lokala förhållanden. Alla vilda fåglar är fridlysta: det är förbjudet att avsiktligt störa häckande fåglar, att skada bon eller ägg och att fånga fåglar, inklusive fågelungar du hittar ute.