Vinterfåglarna anländer

I mitten av oktober gör de första vintergästerna entré. Sidensvansen kan dyka upp i rönnar och oxlar, ofta i tjattrande flockar som snabbt betar av ett träd innan de drar vidare. I björkarna hänger gråsiskor i klungor och plockar frön ur hängena, och bland dem kan enstaka ljusare snösiskor gömma sig. Varfågeln tar nu plats på sina vinterrevir och sitter gärna väl synlig i toppen av en buske på öppna marker. Samtidigt fortsätter trastar och finkar att sträcka söderut. Hur många nordliga gäster som når södra Sverige varierar stort mellan åren och styrs i hög grad av födotillgången i norr, framför allt tillgången på rönnbär.

Gråsiskan är en liten, streckad fink med röd panna som vintertid drar runt i flockar på jakt efter björkfrön. Fåglarna hänger akrobatiskt i hängena, ofta många tillsammans, och flyttar sig ryckigt mellan träden under ständigt tjatter. Vissa vintrar kommer de i stora antal, andra år är de fåtaliga. Bland gråsiskorna kan den ljusare snösiskan dölja sig, en nordlig släkting med vitare intryck och glesare streckning, alltid värd en extra titt i kikaren.

Varfågeln häckar i norra Sveriges myr- och skogsmarker men söker sig nu till öppna landskap längre söderut, där varje fågel håller ett eget vinterrevir. Den sitter högt och fritt, gärna i en busktopp eller på en ledning, och spanar efter sorkar och småfåglar. Samma individ kan återkomma till samma marker år efter år. En ljusgrå fågel med svart ögonmask över en öppen mosse eller ett fält är ofta just varfågel.