Nyfödd valp

Den första levnadsveckan är valpen helt hjälplös. Ögonen är stängda, hörseln fungerar ännu inte och valpen hittar fram med hjälp av lukt och känsel. Den kan inte reglera sin egen kroppstemperatur utan behöver mammans och syskonens värme för att klara sig. Nästan hela dygnet går åt till att sova och dia, och valpen kryper instinktivt mot mammans spenar när hungern gör sig påmind. En frisk nyfödd valp känns rund och fast och ökar i vikt varje dag. För den som har hand om kullen handlar veckan om att hålla valplådan varm, se till att alla valpar kommer åt att dia och ge mamman arbetsro.

Nervsystemet är fortfarande omoget och valpen rör sig mest genom att åla och krypa i cirklar tills den stöter på mamman eller ett syskon. Luktsinnet och känseln är de sinnen som fungerar, och de räcker för att hitta mjölk och värme. Sömnen är inte bortkastad tid - det är under den som hjärnan och kroppen utvecklas. Ryckningar i sömnen är helt normalt hos nyfödda valpar.

Mamman gör i stort sett allt den här veckan. Hon ger mjölk, håller valparna varma och slickar dem för att sätta igång magen, eftersom nyfödda valpar inte kan kissa och bajsa på egen hand. En trygg och lugn tik är det bästa skyddet valparna kan få. Se därför till att hon får mat, vatten och vila utan att ständigt bli störd av besökare.

Nyfödda valpar kan inte reglera sin kroppstemperatur de första två veckorna, så omgivningen får göra jobbet. Uppfödaren behöver därför hålla valplådan varm, och vilken temperatur som är rätt avgörs bäst tillsammans med veterinär eller en erfaren uppfödare, eftersom behovet skiljer sig mellan raser och kullar. Värmen ska vara ojämnt fördelad så att valparna kan krypa undan om det blir för varmt. Låt valparna själva visa vägen: en valp som ligger utspridd och flåsar har för varmt, en som skriker och kryper ihop i en hög med syskonen har för kallt, och en nöjd kull ligger löst samlad och sover. Tystnad är det normala. Ihållande skrik är alltid ett skäl att väga valpen och kontakta veterinär.