Valpens utveckling – Alla 16 veckor

Den första levnadsveckan är valpen helt hjälplös. Ögonen är stängda, hörseln fungerar ännu inte och valpen hittar fram med hjälp av lukt och känsel. Den kan inte reglera sin egen kroppstemperatur utan behöver mammans och syskonens värme för att klara sig. Nästan hela dygnet går åt till att sova och dia, och valpen kryper instinktivt mot mammans spenar när hungern gör sig påmind. En frisk nyfödd valp känns rund och fast och ökar i vikt varje dag. För den som har hand om kullen handlar veckan om att hålla valplådan varm, se till att alla valpar kommer åt att dia och ge mamman arbetsro.

Under vecka två öppnas ögonen, oftast någon gång mellan dag 10 och 14. Synen är fortfarande suddig och valpen reagerar mest på ljus och rörelse, men världen har börjat öppna sig. I övrigt påminner dagarna om den första veckan: valpen sover större delen av dygnet, diar ofta och växer så det knakar. Vid det här laget bör födelsevikten ha fördubblats, och den dagliga vägningen är fortfarande det enklaste sättet att följa att allt går åt rätt håll. Benen bär ännu inte, så valpen tar sig fram krypande. Mamman sköter det mesta, och det bästa du kan göra är att hålla miljön lugn, ren och varm.

Vecka tre händer det mycket på kort tid. Örongångarna öppnas och valpen börjar reagera på röster och ljud i omgivningen. Samtidigt tas de första stapplande stegen, även om benen fortfarande viker sig titt som tätt. De första mjölktänderna börjar bryta fram genom tandköttet, och valpen börjar på allvar upptäcka sina syskon som lekkamrater snarare än bara värmekällor. Den här veckan räknas som starten på socialiseringsperioden, den tid då valpen formas mest av sina upplevelser. Varsam daglig hantering och vardagsljud i lagom dos ger valpen en bra grund. Fortfarande gäller dock att sömnen dominerar dygnet och att mamman står för tryggheten.

Fyra veckor är en milstolpe. Valpen står nu stadigare, går allt bättre och börjar till och med ta små språng i leken. Just leken tar mycket plats den här veckan - valparna jagar varandra, bits på skoj och testar sina första lekbugningar. Nu kan de också få smaka sin första riktiga mat. Blötlagt torrfoder eller valpfärs fungerar bra som komplement till mammans mjölk, och de första måltiderna blir mest kladd och nyfikenhet. Just nyfikenheten växer för varje dag. Valpen vill undersöka allt inom räckhåll, och en säker liten hage utanför valplådan ger lagom mycket ny värld att utforska.

Vid fem veckor är valpen vaken betydligt längre stunder och tempot i kullen har skruvats upp. Leken är nu valpens viktigaste klassrum. Genom att brottas, jaga och morra på låtsas lär sig valpen hundspråkets grunder: när ett syskon säger ifrån, hur en lekinvit ser ut och hur man tar i utan att skada. Mamman börjar samtidigt sätta gränser - hon reser sig när diandet blir för intensivt och rättar valpar som går över gränsen. Det är uppfostran som ingen människa kan ersätta. För dig som väntar på en valp ur kullen är det här veckorna då uppfödarens miljö gör stor skillnad.

Avvänjningen tar fart på allvar under vecka sex. Valpen äter nu flera mål fast föda om dagen och diar allt mer sällan, ofta bara korta stunder när mamman tillåter. Energin verkar aldrig ta slut - kullen turas om att sova djupt och leka för fullt. Nu syns också personligheterna tydligt. En valp är först fram till allt nytt, en annan iakttar hellre från kanten, en tredje bråkar mest av alla. Hos uppfödaren brukar den här tiden också innehålla praktiska saker som avmaskning och ett första veterinärbesök, där veterinären går igenom valparnas hälsa. Fortsatt varierade intryck i hemmiljön bygger vidare på socialiseringen.

Runt vecka sju kan valpens beteende börja skifta. Hos många valpar börjar en känsligare period närma sig; den brukar infalla runt 8-10 veckors ålder och kallas ofta rädsloperiod. Saker som tidigare var spännande kan då plötsligt kännas lite läskiga. Det är en normal del av utvecklingen, men den ställer krav på omgivningen: upplevelser som skrämmer valpen ordentligt under den här tiden kan sätta djupare spår än annars. Håll därför tempot nere och se till att nya intryck kommer i doser valpen klarar av. Samtidigt är valpen klok nog att börja lära sig enkla saker, som att komma på locktoner eller sitta för en godbit. Korta, lekfulla stunder räcker långt i den här åldern.

Åtta veckor är flyttveckan för de flesta valpar. Valpen är nu avvand, har fått sin grundläggande socialisering i kullen och hos många uppfödare även sin första vaccination och veterinärbesiktning. Att lämna mamma och syskon är den största omställningen i valpens liv hittills. Allt bekant byts ut på en gång: dofter, ljud, människor och sovplats. Räkna med gnyende de första nätterna och planera så att någon är hemma de första dagarna. En filt med kullens doft, fasta rutiner och gott om närhet gör övergången mjukare. Ta det lugnt med besök och intryck - valpen har fullt upp med att landa i sitt nya liv.

Den första hela veckan i nya hemmet handlar om att landa. Valpen lär sig var matplatsen finns, var det går att sova ostört och vilka som ingår i den nya flocken. Rutiner är bästa hjälpen: mat på ungefär samma tider, rastning efter varje sömn och måltid, och lugna kvällar. Renlighetsträningen kan börja direkt - varje gång valpen kissar ute och får beröm läggs en byggsten. Räkna samtidigt med att en nio veckor gammal valp behöver sova stora delar av dygnet. Många nyblivna valpägare underskattar sömnbehovet och övertolkar trötthetsbus som energiöverskott. En utvilad valp är en trevlig valp.

Vecka tio står renlighetsträningen i centrum. Valpens blåsa är fortfarande liten, så ut och kissa gäller ofta: direkt efter sömn, efter varje måltid, efter lek och däremellan ungefär varje timme när valpen är vaken. Belöna på plats i samma sekund som valpen kissar ute - godis eller glad röst direkt, inte när ni kommit in. Olyckor inomhus kommer att hända. Torka upp utan kommentarer och fundera i stället på vilken signal du missade. Skäll aldrig; det lär bara valpen att smyga undan. De flesta valpar börjar visa tydliga mönster nu, som att snurra eller nosa i golvet strax innan det är dags.

Vid elva veckor är valpen mogen för sin första riktiga träning. Hjärnan är som en svamp, men koncentrationen räcker bara korta stunder - pass på runt fem minuter, gärna flera gånger om dagen, ger mer än ett långt. Börja med det som är mest användbart i vardagen: namnet, inkallning och sitt. Locka fram beteendet med godis, sätt ordet på det när det sker och belöna direkt. Träna först hemma i lugn miljö innan du ökar svårigheten. Avsluta alltid när det går bra, så att valpen lämnar varje pass med känslan att träning är det roligaste som finns.

Runt tolv veckor brukar det vara dags för den andra vaccinationen. Exakt schema varierar, så följ det upplägg din veterinär rekommenderar. I takt med att skyddet byggs upp öppnar sig världen: valpen kan börja träffa fler hundar och följa med till nya platser. Passa på att boka en valpkurs om du inte redan gjort det - platserna tar ofta slut och kursen ger både träning och kontrollerade hundmöten. Vardagsträningen rullar på med korta pass, och renlighetsträningen börjar ofta ge tydliga resultat. Fortsätt hålla koll på balansen mellan aktivitet och vila; en tolvveckorsvalp behöver fortfarande sova bort större delen av dygnet.

Med vaccinationerna avklarade kan valpen börja upptäcka världen på riktigt. Promenaderna får bli längre och mer varierade, och nyfikenheten är enorm - varje buske, brunnslock och främling är ett äventyr. Låt valpen sätta tempot och nosa klart; en promenad på valpens villkor ger mer mental träning än en snabbmarsch. En grov tumregel som många använder är cirka fem minuters promenad per levnadsmånad ett par gånger om dagen, men läs framför allt din valp. Trötta valpar sätter sig eller släpar efter, och då är det vila som gäller. Nya miljöer tröttar mer än själva rörelsen.

Nu börjar tandömsningen göra sig påmind. Mjölktänderna lossnar en efter en och ersätts av vuxentänder, en process som pågår i flera månader framöver. För valpen kliar och stramar det i munnen, och det märks: allt som går att tugga på blir intressant, från skor till stolsben. Rädda dina möbler genom att alltid ha bättre alternativ framme - tuggben, frysta trasor eller gnagleksaker i olika hårdhet. Du hittar sällan tänderna som lossnar; de flesta sväljs, vilket är ofarligt. Lite blod på tuggleksakerna är också normalt. Passa på att vänja valpen vid att du tittar i munnen, det har ni nytta av hela livet.

Femton veckor in börjar en del valpar visa de första tecknen på att barndomen går mot sitt slut. Hur tidigt puberteten kommer varierar stort mellan raser och individer, men förändringen brukar smyga sig på: valpen som alltid kom på inkallning väljer plötsligt att nosa vidare, testar att tjuvstarta vid dörren eller låtsas inte höra. Det är inte trots i mänsklig mening, utan en normal våg av självständighet. Möt den med vänlig konsekvens. Samma regler ska gälla varje dag och för alla i familjen. Sänk kraven i träningen tillfälligt om det behövs, belöna generöst när det går bra och undvik maktkamper - de har ingen vinnare.

Fyra månader - valptiden i sin mest intensiva mening är över och en ung hund tar plats i hemmet. Den mest formbara socialiseringsperioden går mot sitt slut, men det du byggt hittills sitter kvar: tryggheten, rutinerna och alla positiva möten bär frukt i åratal. Nu väntar ungdomstiden med växtspurter, tandömsning i full gång och så småningom pubertet. Fortsätt som du börjat. Korta träningspass, nya upplevelser i lagom takt och gott om sömn gäller fortfarande. Fira gärna milstolpen med något valpen älskar - en lugn skogspromenad, en ny tuggleksak eller en extra lång myskväll i soffan, om den nu är tillåten.