Hormonerna märks

Hormonerna gör sig påminda under ungdomstiden. Könsmogna blev marsvinen redan som små ungar, men nu är de mitt i en period när hormonerna syns som mest i beteendet. Hanar kan bli mer dominanta, markera revir flitigare och brumma mer åt sina burkamrater. Honor har sedan flera veckor regelbundna brunstcykler, vilket ibland märks som rastlöshet och att de rider på varandra under någon dag. Allt detta är normalt, men det ställer krav på dig som ägare. Kontrollera att avskiljningen mellan könen verkligen håller, för ett motiverat marsvin är förvånansvärt uppfinningsrikt när det gäller galler och springor. Går tankarna mot att en hane ska kastreras för att så småningom bo med honor är det här en bra tid att boka in ett samtal med veterinären.

En hona som är i brunst kan vara rastlös, gnälla mer än vanligt och rida på sina burkamrater. Beteendet går över på ungefär ett dygn och återkommer sedan med jämna mellanrum. Det kräver ingen åtgärd, men det är bra att känna igen så att du inte misstar det för sjukdom eller bråk. Under brunsten är det extra viktigt att ingen okastrerad hane finns inom räckhåll.

I en grupp unga hanar kan tonen hårdna när hormonerna stiger. Oftast blåser det över om ingen behöver konkurrera: ge stor yta, flera gömställen med två öppningar och hö på flera platser. Undvik att införa nya djur just nu och håll dofter från honor borta. De flesta hanpar som klarar den här perioden tillsammans fortsätter sedan att fungera fint som vuxna.

Honor blir brunstiga med ungefär två veckors mellanrum och själva brunsten varar kort. Rastlöshet, ridande på andra och ökad ljudlighet under ett dygn är typiskt och brukar gå över av sig självt. Hos hangrupper kan hormonellt beteende märkas som ökat ridande och mer högljudda rangordningsdiskussioner, särskilt om honor finns i doftavstånd. Håll därför hanar och honor på avstånd om de inte ska paras. Håller beteendet i sig längre än vanligt, eller följs det av nedsatt aptit, håglöshet eller påverkad päls, är det värt att stämma av med veterinär.