Avvänjningen pågår

Avvänjningen sker stegvis och nu är den i full gång. Kattungarna äter mer och mer fast föda och diar allt kortare stunder, ofta mest för trösten och närheten. Mamman börjar själv ransonera genom att resa sig och gå därifrån när hon tycker att det räcker. Motoriken är märkbart bättre, kattungarna springer, tvärnitar och klättrar på det mesta, och lekarna blir vildare för varje dag. Nu framträder också personligheterna tydligt, i samma kull kan det finnas både en orädd upptäckare och en eftertänksam iakttagare. Runt den här tiden brukar det även vara dags för avmaskning och ett första veterinärbesök, hör med din veterinär vad som gäller för just er kull.

Övergången till fast föda ska få ta sin tid. Kattungarna äter blötfoder flera gånger om dagen och diar däremellan, och fördelningen förskjuts gradvis åt matskålens håll. Fri tillgång till färskt vatten blir viktigare i takt med att mjölken minskar. Håll koll på att alla i kullen faktiskt äter, en kattunge som mest blir undanknuffad vid fatet kan behöva en egen serveringsplats.

Vid sex veckor går det inte längre att ta miste på att kattungarna är individer. Någon är först fram till allt nytt, någon annan iakttar hellre på avstånd innan den vågar. Båda sätten är lika naturliga. Möt varje kattunge där den är, den försiktiga behöver få närma sig i egen takt medan den tuffa kan behöva mer aktivering för att inte hitta på egna projekt.

Avvänjningen sker gradvis från omkring fyra veckor och är oftast klar vid sju till åtta. Börja med blötlagt kattungefoder till gröttjock konsistens och servera i ett lågt fat som flera ungar når. Låt honan fortsätta amma vid sidan av så länge hon vill. Katter är strikta köttätare och behöver taurin, ett ämne de inte själva bildar i tillräcklig mängd, så använd foder avsett för kattunge och inte hundmat. Komjölk hör inte hemma här: de flesta katter tål laktos dåligt och får lös mage av den.