Pälsvård och hälsa

Nu är rätt läge att sätta pälsvården i system, om det inte redan är gjort. En vuxen kanin sköter det mesta av putsningen själv, men borstningen fyller två luckor: den tar bort lös päls som kaninen annars sväljer, och den ger dig ett naturligt tillfälle att gå igenom kroppen med händerna. Kaniner kan inte kräkas, så päls som sväljs måste passera genom tarmen - därför är borstning och gott om hö ett viktigt radarpar. Kombinera veckoborstningen med en snabb koll av klor, öron, ögon och framtänder. Tio minuter i veckan räcker långt, och en kanin som vant sig vid rutinen tycker ofta att stunden är rätt mysig.

Korthåriga raser klarar sig oftast med en mjuk borste eller gummihandske en gång i veckan. Rexpäls är känslig och ska bara borstas mycket varsamt, medan långhåriga raser som angora kräver kamning flera gånger i veckan för att inte tova sig. Tovor som ändå uppstått klipps försiktigt bort hellre än att slitas ut - kaninhud är tunn och lättskadad. Anpassa alltså rutinen efter pälsen, inte efter en mall.

Utomhus slits klor mot mark och sten, men inomhusliv ger sällan tillräckligt slitage. Håll kaninen stadigt, gärna med en extra person som hjälper till, och klipp bara den yttersta delen - inne i klon löper ett blodkärl som syns som en mörk kärna i ljusa klor. Klipp hellre för lite än för mycket. Känns det osäkert kan en klinik eller erfaren uppfödare visa tekniken en första gång.