Viktkontroll börjar

Med tillväxten avstannad blir vikten ett av de enklaste och viktigaste måtten på hälsan. Övervikt är vanligt hos huskaniner och smyger sig på långsamt: några gram i veckan syns inte för ögat, men efter ett halvår är skillnaden stor. Under all päls är hullet dessutom svårt att bedöma på utseendet, särskilt hos fluffiga raser. Gör därför vägningen till rutin - en köksvåg fungerar till små raser, en personvåg där du väger dig själv med och utan kanin till större. Skriv upp siffran varje gång. En stabil vikt betyder att energiintaget stämmer, en stigande kurva att pellets och godis behöver ses över.

Ställ dig bakom kaninen och känn med båda händerna längs sidorna. Revbenen ska kunna hittas med ett lätt tryck, ungefär som pennor under en filt - varken sticka ut vasst eller ligga begravda under tjocka lager. Titta också på siluetten uppifrån: en antydan till midja bakom bröstkorgen är ett gott tecken, medan en jämnt rund oval antyder övervikt. Bakdel och haka är andra ställen där överskott gärna samlas.

Börja med det uppenbara: mät upp pelletsen i ett mått i stället för att ösa på ögonmått, stryk sockrig frukt och köpesnacks och kontrollera att ingen i familjen smygmatar. Öka samtidigt aktiviteten med längre frigång och mer sökarbete efter maten. Banta aldrig en kanin hastigt - hö ska den alltid ha fritt - utan låt vikten sjunka långsamt över veckor. Går det trögt, ta upp saken vid nästa veterinärbesök.

Vikten ensam säger lite, eftersom raser skiljer sig kraftigt. Känn i stället längs revbenen och över höfterna: de ska gå att ana under ett tunt lager men inte sticka ut skarpt. En kanin med övervikt får svårt att nå bakdelen när den putsar sig, vilket leder till smutsig päls kring analöppningen och ökad risk för flugangrepp under sommaren. Övervikt belastar också leder. Åtgärden är mer hö, mindre pellets och mer rörelse, genomförd gradvis. Snabb viktnedgång är farligt för kanin, så planera förändringen tillsammans med veterinär.