Första adventsveckan

Första advent närmar sig och matplatserna är i full drift. Grönsiskorna kan dyka upp i stora, kvittrande flockar som hänger i alarna och plockar frön ur kottarna, för att stundtals svepa in över matningarna. Steglitsen fortsätter troget beta av tistlar, kardborrar och nypon där sådant står kvar, och vid fröautomaterna syns den allt oftare. Kring lantgårdar och stall håller pilfinken till, lik gråsparven men med rödbrun hjässa och svart kindfläck. Blandade finkflockar drar genom landskapet och det lönar sig att stanna upp och räkna arter. Ju kallare det blir, desto viktigare blir varje pålitlig matkälla, från fågelbord till kvarstående ogräsruggar.

Vintern är flockarnas tid för fröätarna. Grönsiskor, steglitser, grönfinkar och gråsiskor drar runt mellan födokällorna, och sammansättningen skiftar från dag till dag. Alkottar är grönsiskans favoritmat, medan steglitsen väljer tistelfrön med sin spetsiga näbb. Flockarna hittar snabbt nya matkällor genom att följa varandra, så en trädgård med både frön och kvarstående fröställningar kan plötsligt koka av finkar en morgon och vara tom nästa.

Pilfinken förväxlas lätt med gråsparven men skiljs på den helt rödbruna hjässan och den svarta fläcken på kinden, lika hos båda könen. Den trivs i odlingslandskap, byar och villaområden med äldre träd, och häckar i hål och holkar. Vintertid samlas pilfinkarna i småflockar kring gårdar, stall och matningar där spannmål och frön finns att hitta. Vid fågelbordet är den en trogen och ganska försynt gäst.