Höstens höjdpunkt

Nu är höstflyttningen som mest intensiv för många arter. Bofinkar och bergfinkar sträcker i stora, ljudliga flockar över landet, ofta lågt i skogsbryn och över öppna marker där man kan höra deras ständiga lockläten. Sparvhöken jagar aktivt i de rastande flockarna och drar också själv söderut. Koltrastar från kontinenten och nordligare trakter börjar anlända, ofta skyggare än våra egna sommarfåglar. En morgon med bra sträck kan bjuda på tiotusentals passerande finkar. Bär och fallfrukt drar samtidigt till sig trastar i trädgårdarna. Kustuddar och höjder med fri sikt brukar vara de säkraste platserna att uppleva sträcket från.

Bofink och bergfink är två av de talrikaste höststräckarna, och en gynnsam morgon kan flock efter flock dra förbi i timmar. De håller sig ofta lågt, längs skogsbryn och över åkrar, och ropar ständigt för att hålla ihop. Bergfinken, en nordlig art, känns igen på den vita övergumpen och det lite nasala lätet, och blandas gärna med bofinkarna. Vissa år, när bokollon- och rönnbärstillgången i norr är god, kan bergfinkarna samlas i enorma övervintrande flockar längre söderut.

Höstens trastar drar nytta av bär och fallfrukt. Björktrastar och rödvingetrastar anländer norrifrån och österifrån, och koltrastar från kontinenten fyller på bestånden. De söker sig till rönnar, aplar och bärbuskar samt till fallfrukt under fruktträden. Ett par utlagda äpplen kan snabbt locka in trastar i trädgården, ibland en hel liten flock. Vissa år är trastarna få och drar snabbt vidare, andra år, med gott om bär, stannar de kvar långt in på vintern.