Småfågelflyttningen

Nu rör sig småfåglarna söderut, ofta mindre spektakulärt än gäss och tranor men i stora mängder. Blåmesar och talgoxar flyttar i lösa flockar, och vissa höstar sker riktiga mesutbrott då ovanligt många drar iväg. Kungsfåglar, våra minsta fåglar, ses i barrskog och buskage där de rastar och plockar små insekter. Rödhaken blir allt vanligare vid matplatser och trädgårdar när nordliga fåglar flyttar in. Blandade flockar av mesar, kungsfåglar och lövsångarlika arter drar genom skogen, och det gäller att leta i dem efter något ovanligt. En tur genom blandskog en lugn morgon brukar ge flest möten med de dragande flockarna.

På hösten och vintern rör sig mesarna i blandade flockar som drar fram genom skog och trädgård. Talgoxe, blåmes, entita och talltita håller ofta ihop, och med dem följer gärna kungsfåglar, trädkrypare och större hackspett. Flocken rör sig snabbt och letar systematiskt av gren efter gren efter insekter och frön. För fågelskådaren gäller det att hänga med och syna varje fågel, för i sådana flockar döljer sig ibland något ovanligare, som en tajga- eller kungsfågelsångare.

Kungsfågeln väger bara några gram men flyttar ändå långa sträckor, och en del korsar till och med Östersjön. På hösten rastar de i barrskog, buskage och till och med i vindpinade snår vid kusten, ständigt i rörelse medan de plockar minimala insekter bland barr och kvistar. Deras tunna, gnälliga läten hörs ofta innan man ser fåglarna. Att en så liten fågel klarar av att flytta och övervintra i norr är en av naturens mer imponerande bragder.