Svalorna samlas

Sensommaren märks tydligt på svalorna. Ladusvalor och hussvalor samlas i stora flockar på elledningar och tak, där årets ungar sitter tätt tillsammans med de vuxna och samlar krafter inför resan söderut. Tornseglarna har däremot redan lämnat oss, ofta redan mot slutet av juli, och deras skrikande flockar över hustaken hör sommaren till. I skogen ropar gröngölingen sitt ljudliga, gälla skratt, och man ser den ofta på marken där den letar myror. Många fåglar rör sig nu mot söder, och natthimlen fylls sakta av flyttande fåglars läten. En stilla, mulen natt är bästa tillfället att stå ute och lyssna efter dem.

När häckningen är över samlas svalorna i flockar och drar runt över fält och våtmarker för att jaga insekter och samla fett inför flytten. Elledningar och torra grenar blir populära samlingsplatser där hundratals fåglar kan sitta tätt intill varandra. Ungfåglarna känns igen på kortare stjärtspröt och blekare färger. Flockarna växer efterhand som fler familjer sluter upp, och en dag är de plötsligt borta, på väg mot vinterkvarteren söder om Sahara.

Gröngölingen är vår grönaktiga hackspett med röd hjässa och ett gällt, skrattande läte som bär långt. Till skillnad från andra hackspettar trummar den sällan, utan gör sig mest hörd på ropet. Den lever till stor del av myror och ses ofta hoppa omkring på marken, gräsmattor och myrstackar där den slickar i sig myror och puppor med sin långa tunga. På sensommaren rör sig familjegrupper omkring, och ungfåglarna är fläckiga och mindre klart tecknade.