Vadarsäsongen

Vadarsäsongen är nu i sitt esse. Kärrsnäppor, den kanske vanligaste av småvadarna, rastar i flockar vid kusten tillsammans med brushanar och andra snäppor. På grunda stränder plockar de smådjur i takt med att vattnet stiger och sjunker. Fisktärnor samlas i stora flockar inför sin egen flytt, och i skärgården ses småskrakhonor med sina kullar av halvvuxna ungar. Vid västkusten spelar tidvattnet stor roll för var och när vadarna födosöker. Det här är en tacksam tid att öva vadarskådning, för mängden fåglar är stor och variationen god. Ju längre hösten lider, desto fler ungfåglar blandar sig med de vuxna i flockarna.

Kärrsnäppan är en liten, kortbent vadare med lätt nedåtböjd näbb och en av våra talrikaste flyttande vadare. På hösten rastar den i täta, rörliga flockar på gyttjiga stränder och slambankar där fåglarna sonderar marken i snabb takt. I vårdräkt bär de en svart bukfläck, men nu på hösten är de mest gråbruna, och ungfåglarna har fina, fjälliga ryggteckningar. Flockarna svänger ofta gemensamt i luften i vackra, samordnade formationer när de skräms upp.

Längs västkusten styr tidvattnet vadarnas rytm. Vid lågvatten blottas gyttjebankar där fåglarna kan äta, och vid högvatten trängs de ihop på högre liggande rastplatser där de vilar och putsar. Att känna till tidvattnets gång på en lokal hjälper dig att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. På ostkusten och i inlandet spelar i stället vattenståndet i fågelsjöar och regleringsmagasin motsvarande roll för var vadarna samlas.