Könsidentitet

Nu börjar hanar och honor gå skilda vägar i beteendet. Hanarna kan bli mer territoriella, brumma oftare och visa upp sig med den karaktäristiska vaggande gången, medan honorna ofta umgås smidigare i grupp. Skillnaderna är inget problem i sig, men de påminner om varför könen fortfarande måste hållas åtskilda. I hangrupper kan tonläget höjas något under den här perioden, så håll ett öga på att småbråken stannar vid poserande. Funderar du på att någon gång låta en hane bo med honor är kastrering vägen dit, och det är ett samtal att ta med en marsvinskunnig veterinär i god tid.

En ung hane som brummar, vickar på baken och stoltserar runt en annan hane håller på att sortera rangordningen. Beteendet ser dramatiskt ut men är oftast ofarligt. Undvik att sära på hanar i onödan, för varje återintroduktion börjar förhandlingen om från noll. Ge dem i stället utrymme, gömställen med två utgångar och mat på flera platser, så löser de det mesta själva.

Honor är i regel lättare att hålla i större grupper, men även de har en rangordning. En äldre hona tar ofta ledarrollen och de yngre rättar sig efter henne. Titta efter att alla får plats vid höet och att ingen ständigt motas bort. En jämn grupp där alla äter, vilar och rör sig fritt är ett gott tecken på att flocken fungerar.

Marsvin etablerar rangordning genom beteenden som kan se dramatiska ut men sällan är farliga: de reser sig upp mot varandra, gapar, gnisslar tänder och sprutar urin. Låt dem lösa det så länge ingen blir skadad eller utestängd från mat och vatten. Det som däremot kräver ingripande är bett som ger sår, förföljelse som inte upphör, eller att ett djur inte vågar äta. Se alltid till att det finns två av varje resurs och tillräckligt med yta, eftersom trängsel är den vanligaste orsaken till att konflikter blir verkliga. Vid upprepade skador behöver djuren separeras.