C-vitaminbrist

C-vitaminet har nämnts många gånger under året, och nu tittar vi på vad som händer när det inte räcker till. Eftersom marsvin inte kan tillverka vitaminet själva är de helt beroende av det dagliga intaget, och en längre tids brist ger tydliga spår: pälsen blir glanslös och sträv, marsvinet rör sig stelt och motvilligt, aptiten sjunker och småsår läker sämre. Symtomen kommer smygande, vilket gör dem lätta att missa eller förväxla med annat. Misstänker du brist ska veterinären göra bedömningen. Det viktigaste arbetet gör du dock i förebyggande syfte, med paprika och andra C-vitaminrika grönsaker på menyn varje dag året om.

Brist uppstår sällan för att ägaren inte bryr sig, utan för att vardagen glider. Grönsaksgivan krymper omärkligt, pelletspåsen har stått öppen länge och tappat sin styrka, eller så ratar marsvinet just de C-vitaminrika bitarna och äter bara det andra. Även sjuka marsvin som äter mindre än vanligt ligger i riskzonen. En ärlig genomgång av vad som faktiskt hamnar i magen brukar hitta luckan.

Bygg en enkel veckorutin: paprika varje dag som bas, kompletterad med omväxlande persilja, broccoli och annat bladgrönt. Servera grönsakerna färska och nyskurna, gärna fördelade på flera djur och platser så att alla får sin del. Förvara pellets torrt, mörkt och väl förslutet och köp hellre små påsar ofta än stora sällan. Med de vanorna på plats är bristen i praktiken avvärjd.

Pellets avsedda för marsvin är berikade, men C-vitamin bryts ner av ljus, värme och tid. Köp därför små förpackningar, förvara mörkt och svalt, och notera datum. Komplettera med färska grönsaker med hög halt, framför allt paprika. Vitaminpreparat i dricksvattnet är en osäker metod, eftersom vitaminet bryts ner snabbt i vatten och eftersom djurets intag då varierar med hur mycket det dricker. Behöver ett djur tillskott är rätt form och dos något veterinären avgör. Tecken på brist är stelhet, ovilja att röra sig, dålig päls och blödande tandkött.