Kroppsspråk

Ljuden är bara halva språket. Resten sitter i kroppen, och nu handlar det om konsten att läsa den. Ett glatt marsvin gör glädjeskutt och rör sig mjukt och obehindrat genom sin miljö. Ett skrämt marsvin fryser i stället till, blir stilla som en staty med vidöppna ögon, redo att rusa till närmaste gömställe. Och ett avslappnat marsvin ligger utsträckt med benen åt sidan, ibland med långsamt blinkande ögon, ett av de finaste tillitstecken de kan visa. Genom att svara rätt på signalerna, med lugn när marsvinet är spänt och närhet när det bjuder in, visar du att du är en flockmedlem som går att lita på.

Huvudet berättar mycket: en höjd nos kan vara en hälsning eller en uppmaning att sluta klappa, beroende på sammanhang. Öronen slappnar av när marsvinet är lugnt. En kropp som görs lång och låg är på väg att smyga undan, medan en som sträcks ut i solen är världens tryggaste. Att ett marsvin vänder ryggen till och går är också kommunikation, och den respekteras bäst genom att du låter det gå.

Att frysa till är marsvinets första försvar. I det vilda är orörlighet ofta skillnaden mellan att upptäckas och förbises, och instinkten sitter kvar hos tamdjuren. Plötsliga ljud, snabba rörelser eller nya föremål kan utlösa den. Rätt respons från dig är att sänka tempot: stå stilla, prata mjukt och låt marsvinet själv konstatera att faran var falskt alarm. Efter en stund tinar det upp och återgår till sitt.