Kloklippning

Den här veckan tar vi tag i klorna. I naturen slits de mot sten och hård mark, men på mjukt strö växer de obehindrat och behöver därför klippas regelbundet. Får de växa fritt böjer de sig, skruvar sig i sidled och gör till slut varje steg obekvämt. Klippningen i sig är enkel när tekniken sitter: en kloklippare för smådjur, bra ljus och en medhjälpare som håller marsvinet stadigt mot bröstet. Klipp bara spetsen och håll god marginal till pulpan, den blodförande delen av kloen. Skulle olyckan ändå vara framme finns blodstillande pulver att trycka mot snittet.

Två personer gör jobbet lättast: en håller marsvinet lugnt mot bröstet med en tass i taget frilagd, den andra klipper. Prata lugnande, jobba snabbt och ta en paus om marsvinet blir stressat. Det är helt okej att bara hinna en tass per tillfälle och fortsätta nästa dag. Avsluta alltid med en godbit, oavsett hur många klor ni klarade, så förblir proceduren någorlunda populär.

På ljusa klor syns pulpan som en rosa skugga, och du klipper en bit utanför den. Mörka klor är svårare, men en ficklampa bakom kloen brukar avslöja var kärnan slutar. Är du osäker, ta bara yttersta spetsen. Klipper du regelbundet drar sig pulpan dessutom successivt bakåt, vilket gör varje klippning enklare än den förra. Lämna hellre lite för långt än att riskera att klippa i kärnan.