Avvänjningen börjar

Avvänjningen inleds nu på allvar, men den sker gradvis. Ungarna äter hö och pellets med god aptit samtidigt som de fortsätter dia, och just den kombinationen är poängen: mjölken ger fortfarande antikroppar och näring medan magen i lugn takt ställer om till fast föda. Kaniners matsmältning bygger på en känslig balans av tarmbakterier, och plötsliga foderbyten är det som oftast ställer till problem. Fri tillgång till hö är den bästa försäkringen. Se också till att vattnet alltid är lätt att nå, gärna i både skål och flaska så att alla ungar hittar det.

Kaniner är byggda för grovfoder. Fibrerna i hö håller tarmen i ständig rörelse, ger tarmbakterierna rätt arbetsmaterial och lär ungarna det tuggande som senare i livet sliter tänderna i lagom takt. Vanan sätts nu: ungar som tidigt lär sig att hö är basmat blir vuxna kaniner som äter hö utan protester. Se till att det alltid finns färskt hö framme, på flera ställen om kullen är stor.

Även om ungarna äter fast föda med entusiasm fyller diandet en funktion ett tag till. Mjölken bidrar med antikroppar som skyddar under en period då ungarnas eget immunförsvar fortfarande byggs upp. Därför ska kullen inte skiljas från mamman ännu, även om ungarna verkar klara sig själva. Låt avvänjningen ha sin gång - mamman trappar ner digivningen i sin egen takt.

Hö ska utgöra den absoluta merparten av en kanins foderintag hela livet, och vanan grundläggs nu. Två skäl: kaninens tänder växer kontinuerligt och slits ner av tuggandet, och matsmältningen är beroende av ett konstant flöde av fiber. Fri tillgång till gräshö av god kvalitet är därför inte en rekommendation utan en förutsättning. Höet ska dofta friskt och vara grönt, aldrig unket eller dammigt. Pellets och grönsaker är komplement i små mängder. En kanin som slutar äta hö, eller som slutar producera avföring, är alltid ett akut fall för veterinär.