Fällning och pälsvård

Kaniner fäller päls periodvis, ofta i samband med ljus- och temperaturförändringar, och förr eller senare kommer den stora fällningen. Under några intensiva veckor byts stora delar av pälsen ut - ibland så påtagligt att det bildas tussar i hörnen och tydliga linjer i pälsen där ny och gammal päls möts. Nu behövs borsten dagligen. All lös päls du fångar upp är päls som kaninen slipper svälja när den putsar sig, och eftersom kaniner inte kan kräkas är det en verklig avlastning för magen. Se samtidigt till att höet går åt som vanligt - fibrerna hjälper svald päls att vandra vidare genom tarmen.

Många kaniner fäller i vågor: det börjar ofta kring huvudet och vandrar bakåt över kroppen, ibland med en tydlig kant mellan gammal och ny päls. Vissa individer tappar diskret lite i taget, andra formligen exploderar i pälstussar under någon vecka. Båda varianterna är normala. Hormonläge, ras, inomhustemperatur och ljus påverkar både när och hur kraftigt det sker, så jämför inte för mycket med andras kaniner.

När kaninen putsar sig sväljs lös päls, och under fällningen blir det betydligt mer än vanligt. Pälsen i sig är inte farlig så länge tarmen håller tempot, och det gör den bäst med mycket fibrer och vätska: fri tillgång till hö, färskt vatten och daglig motion. Blir avföringskulorna små, sammanlänkade av päls eller färre än vanligt, öka höfokuset - och slutar kaninen äta helt är det veterinär som gäller.

Kaniner fäller päls i omgångar, ofta kraftigt två gånger om året men med individuell variation. Vid fällning sväljer kaninen mer päls när den putsar sig, och till skillnad från katter kan kaniner inte kräkas. Pälsen måste därför passera hela mag-tarmkanalen, vilket kräver ett konstant flöde av fiber. Borsta dagligen under fällningen, särskilt långhåriga raser, och se till att hötillgången är riklig. Var extra uppmärksam på avföringen: färre eller mindre kulor under fällning är en varningssignal. Uteblir avföringen helt är det akut och kräver veterinär omedelbart.