Mental stimulans viktigt

Kroppen är i stort sett färdigbyggd, men hjärnan behöver fortsatt jobb. En vuxen kanin utan utmaningar hittar snabbt egna projekt - och de handlar sällan om något du uppskattar, som tapeter eller lister. Mental stimulans är därför lika grundläggande som hö och motion. Det behöver inte vara avancerat: en foderboll som måste rullas för att ge pellets, gömda godbitar i en höhög eller en kartong med nya dofter räcker långt. Tanken är att låta kaninen använda sina naturliga beteenden - söka, gräva, tugga och undersöka - i vardagen. Variera aktiviteterna över veckan så att nyfikenheten hela tiden har något att bita i.

I det vilda ägnar kaniner en stor del av dygnet åt att beta, gräva och patrullera reviret. En huskanin får maten serverad och blir klar på några minuter, och just där uppstår tristessen. Fyll tomrummet med aktiviteter som härmar det naturliga: strö pelletsen i höet i stället för i skålen, erbjud en grävlåda med rivet papper och lägg ut grenar att barka. Beteendena finns redan i kaninen och behöver bara lämpliga föremål och ytor att riktas mot.

En kanin som gnager på galler, tuggar på lister, överputsar sig eller mest sitter passiv i ett hörn försöker säga något. Tristess kan också visa sig som överdrivet tiggande eller plötslig irritation vid hanteringen. Möt signalerna med mer att göra, inte med tillrättavisningar: större yta, fler tuggsaker, mer tid tillsammans. Utvärdera efter en vecka eller två - i regel syns skillnaden snabbt när vardagen fått mer innehåll.