Första isen i norr

I norra Sverige och delar av Svealand börjar de första isarna bli bärkraftiga, och för många pimpelfiskare är förstaisen årets mest efterlängtade fiske. Fisken har inte störts på länge, syresättningen är god och abborre och gädda nappar ofta direkt, gärna på grunda flak där aktiviteten är hög. Men nyis är oberäknelig och kräver största respekt: tjockleken varierar kraftigt även på små ytor, snö kan dölja svaga partier och strömmande vatten äter isen underifrån. Ta aldrig nyisens bärighet för given, och gå aldrig ensam på förstaisen.

Fisket på nylagd is är ofta säsongens bästa. Abborren står kvar på höstens platser, ofta grundare än senare i vinter, och hugger aggressivt på balanspirk och mormyska. Gäddan tar villigt betesfisk. Fisken är oskrämd och konkurrensen om maten hög. Grunda vikar, flak vid vasskanter och kanter på två till fem meter är typiska förstaisplatser. Fisket motiverar dock aldrig en osäker istur.

Kärnis, den svarta blanka isen, är starkast. Snöis, den vita isen, bär bara ungefär hälften så bra som kärnis och är svår att bedöma, så den räknas inte in i måttet: mät enbart den blanka kärnisen längst ner i borrhålet. Råkar, tillflöden, utlopp, sund och vassbälten är alltid svagare partier. Lita aldrig på andras spår eller gamla rapporter, isen förändras dygn för dygn.

Förstaisen ger ofta säsongens bästa fiske och innebär samtidigt den största risken. Svenska Livräddningssällskapet anger tio centimeter kärnis som riktvärde för en person till fots, men det förutsätter jämn is. Testa med ispik vid varje steg på okänd is, gå aldrig ensam, håll flera meters avstånd mellan varandra och ha dubbar och kastlina tillgängliga.

Larma 112 först, eller ropa åt någon annan att göra det. Som räddare ska du aldrig gå fram till hålet: isen som brast under en person bär inte dig heller. Lägg dig ner för att sprida trycket, räck ut ispik, gren eller kastlina från säkert avstånd, och håll själv fast i något om du kan. Den som hamnat i vattnet ska försöka ta sig upp åt det håll hen kom ifrån, eftersom isen bar där, och använda isdubbar för att få fäste. Rulla eller ål därefter bort från hålet i stället för att resa dig. Kyla sätter in snabbt och simförmågan försvinner inom minuter, så tid är avgörande. Efteråt gäller torra kläder, värme och sjukvårdsbedömning, eftersom nedkylning kan förvärras även efter att personen kommit upp.

Ispiken upprepas i alla isråd men själva kriteriet nämns sällan. Slå piken hårt i isen framför dig, ett kraftigt hugg med en hand. Går piken igenom på ett enda hugg bär isen inte dig: vänd och gå tillbaka i dina egna spår. Testa framåt hela vägen och inte bara där du tänker borra, eftersom tjockleken kan skifta kraftigt på några få meter. Ett lätt knack som inte går igenom säger ingenting, det är kraften i hugget som gör provet meningsfullt.