Kräftpremiär

Kräftfisket är en av årets stora svenska traditioner, och nu i augusti drar säsongen igång på många vatten. Lägg burarna i skymningen, kräftorna är nattaktiva, och vittja antingen sent på kvällen eller tidigt nästa morgon. De första nätterna på ett vatten brukar ge bäst fångst, sedan lär sig kräftorna eller glesnar de. Bra platser är steniga bottnar, bryggkanter och branter på en till tre meters djup. Vilka mått, mängder och redskap som gäller, och när fisket öppnar, bestäms av den som förvaltar vattnet, så läs villkoren för just ditt vatten innan du lägger i burarna. Sedan väntar kräftskivan.

Lägg burarna där botten skiftar: stenrösen, bryggor, branta kanter och trädrötter är kräftornas hemvist. Sprid burarna första natten och koncentrera dem sedan dit fångsten var bäst. Färskt bete varje natt gör stor skillnad. Mörka, ljumma och gärna lite blåsiga nätter brukar ge mer än kalla och månljusa. Märk burarna tydligt och ta upp alla redskap när fisket är klart.

Låt kräftorna rensa sig i friskt vatten några timmar före kokningen. Koka i rejält saltat vatten med massor av krondill, gärna med lite socker och en mörk öl i spadet, och låt kräftorna dra i lagen över natten. Servera kallt med västerbottenpaj, bröd och sång. En egen fångst smakar alltid bäst, även om skörden blev blygsam.

Kräftpest är en svampsjukdom som signalkräftan bär utan att själv dö av den, medan den är närmast hundraprocentigt dödlig för den inhemska flodkräftan. Smittan sprids med vatten, fuktiga redskap, båtar, stövlar och håvar. Det är därför absolut förbjudet att flytta levande kräftor mellan vatten, och det är skälet till att redskap måste torka helt eller desinficeras innan de används i ett annat vatten. Flodkräftan är akut hotad i Sverige och skyddad genom fiskelagstiftningen snarare än genom fridlysning. Ser du kräftor som dör i mängd i ett flodkräftvatten ska det anmälas till länsstyrelsen, eftersom tidiga observationer har betydelse för att begränsa spridningen.