Hackspettarnas trumning

Nu är hackspettarnas trumning som mest påtaglig. Större hackspett och spillkråka trummar intensivt från klangfulla stammar, och ljudet bär långt genom den kala skogen. Mindre hackspett, inte större än en sparv, hörs med sin snabbare och svagare rytm högt upp i lövträden. Samtidigt börjar nötväckan förbereda häckningen genom att mura igen holköppningen med lera tills den passar precis den egna kroppen. Ökat dagsljus och enstaka milda dagar driver på aktiviteten, även om vädret fortfarande kan slå om till full vinter. I hela landet är detta en bra tid att lära sig skilja hackspettarnas trumningar åt.

Varje art har sin egen rytm. Större hackspett trummar i korta, snabba virvlar på ungefär en halv sekund. Spillkråkan levererar längre, kraftfulla virvlar som ljuder som en maskin. Mindre hackspett trummar längre och svagare, ofta i utdragna serier. Med lite övning kan du artbestämma en hackspett långt innan du ser den, vilket är praktiskt i en skog där de sitter väl dolda mot barken.

Nötväckan är den enda av våra fåglar som klättrar lika gärna nedför som uppför stammen. Nu väljer den ut ett trädhål eller en holk och murar igen öppningen med lera och saliv tills hålet blir så trångt att större konkurrenter, som starar, hålls ute. Ett väl igenmurat bohål är ett säkert vårtecken och avslöjar att paret redan tänker på häckningen.

När hackspettar trummar snabba serier mot en resonant gren eller stolpe är det inte för att leta insekter utan för att markera revir och locka partner, alltså samma funktion som sång hos andra arter. Större hackspett trummar korta, snabba virvlar; spillkråkan längre och kraftigare; mindre hackspett längre serier i svagare ton. Att lära sig skilja dem åt är fullt möjligt med lite övning. Trumning på plåt och stuprör förekommer och beror på att materialet ljuder bra, inte på att fågeln är förvirrad. Ljudet bär långt och är ett av vårens tidigaste tecken.