Julens fåglar

Inför jul är det svårt att tänka sig en mer passande fågel än domherren. Hanens röda bröst mot snö och barrgrönt har prytt julkort i generationer, och små grupper besöker nu matningar och bärträd i lugn och samlad stil. Gråsparven håller sig som alltid nära människan, tätt knuten till byggnader, buskage och gårdar där den lever året om i pratsamma kolonier. Över städerna drar kajorna i flockar mot sina gemensamma sovplatser i skymningen, en daglig föreställning med rop och kast i luften. Julveckorna är en fin tid att visa barn fåglarna vid fönstret, med arter som är lätta att känna igen och gärna sitter still.

Domherren häckar diskret i barrskog och ses sällan under sommaren, vilket gör vinterbesöken i trädgården till något speciellt. Hanen bär sitt lysande röda bröst med svart hätta, honan går i dovare gråbeige, och paren tycks ofta hålla ihop året om. De äter frön, knoppar och bärkärnor, gärna av ask och rönn, och vid matningen väljer de solrosfrön. Kopplingen till julen kommer sig naturligt av färgprakten mot vintervita landskap.

I skymningen samlas stadens kajor till gemensamma övernattningar, ofta tillsammans med kråkor och råkor. Innan de går till ro flyger flockarna i vida svep över taken under ihållande rop, ett skådespel som återkommer varje kväll på samma platser. Sovplatsen ger skydd mot rovdjur och kyla, och information om bra födoplatser tycks också spridas i flocken. Kajan är för övrigt en skicklig problemlösare och en av våra mest intelligenta fåglar.