Svalornas avfärd

Nu tar de flesta svalor farväl. Ladusvalor och hussvalor samlas en sista gång i stora flockar på ledningar och över fält innan de ger sig av mot sina vinterkvarter söder om Sahara. Unga svalor, som kläcktes i somras, tränar flygstyrka och samlar krafter inför den långa och farofyllda resan. Enstaka backsvalor och sena hussvalor kan fortfarande ses en tid, särskilt i södra Sverige. Tomma svalbon under takfot och i lador är ett tecken på att sommaren är över. Att notera sin sista svala för året blir för många en liten höstlig ritual. Svalorna återvänder först i april nästa år, så det är ett längre farväl.

Svalorna gör en av fågelvärldens mest imponerande resor, tusentals kilometer ner till södra Afrika. De flyger till stor del dagtid och jagar insekter längs vägen, men resan är hård och många ungfåglar klarar den inte första gången. Ökenpassager, ovädersfronter och födobrist är ständiga hot. De som lyckas kan dock bli flera år gamla och återvänder ofta till exakt samma gård eller lada för att häcka igen, år efter år.

Även när huvuddelen av svalorna gett sig av dröjer alltid några kvar. Sena kullar, försenade ungfåglar och enstaka individer kan ses en bra bit in på hösten, särskilt i landets södra delar. En ovanligt sen svala väcker alltid uppmärksamhet och rapporteras gärna. För fågeln själv är det en kapplöpning mot kylan och det avtagande insektslivet, och riktigt sena svalor har ofta små marginaler kvar innan de måste iväg.