Rovfågelsträcket

Rovfågelsträcket är nu i full gång och kan bjuda på riktigt stora dagar. Ormvråkar cirklar upp på termik och glider vidare söderut, och de första fjällvråkarna kan blanda sig i sträcket längre fram. Sparvhöken jagar aktivt kring buskage och skogsbryn, och bivråken samlas fortfarande vid kusterna innan den motvilligt korsar öppet vatten. Vid goda flyttlokaler räknas rovfåglarna i stora antal en dag med rätt vind. Sträcket är som livligast från förmiddag till tidig eftermiddag, när termiken bär som bäst. Uddar och kuststräckor där fåglarna ogärna flyger ut över havet är de allra bästa platserna att uppleva sträcket på.

Stora rovfåglar sparar energi genom att glidflyga i stället för att flaxa. De söker upp termik, bubblor av uppåtstigande varmluft, cirklar upp i höjd och glider sedan vidare mot nästa termikpelare. Därför sträcker de mest under soliga dagar när marken hunnit värmas upp, och helst med lite motvind som pressar ihop fåglarna. En kylig, mulen dag ger få rovfåglar, medan en solig eftermiddag efter en kall natt kan fylla himlen med kretsande vråkar och hökar.

Sparvhöken är en liten, smidig hök med korta, breda vingar och lång stjärt, byggd för att jaga småfåglar i tät terräng. Under sträcket ses den både glida fram på termik och göra blixtsnabba utfall längs häckar och skogsbryn. Honan är betydligt större än hanen, ett vanligt drag hos rovfåglar som jagar rörliga byten. Vid matningsplatser och rastande fågelflockar dyker den gärna upp, och en jagande sparvhök kan på ett ögonblick få hela fågelbordet att skingras.