Andra kullar börjar

En del arter nöjer sig inte med en kull. Talgoxar och blåmesar kan starta om med en andra häckning efter en lyckad första, och ladusvalor, koltrastar och grönfinkar bygger nya bon för ännu en omgång ungar. Samtidigt börjar sångaktiviteten avta märkbart hos de flesta arter, som nu lägger kraften på att föda upp ungar i stället för att sjunga och hävda revir. Skogen blir tystare, men aktiviteten kring bona är hög. Det är fortfarande varmt och insektsrikt, vilket gynnar de sena kullarna. I norr med sin kortare sommar hinner färre arter med mer än en kull, medan söderns fåglar oftare gör ett andra försök.

Arter med gott om mat och lång säsong lägger ofta två eller fler kullar. Koltrast, grönfink, ladusvala och talgoxe hör till dem som gärna gör ett nytt försök när det första lyckats, eller ett omlägg om det misslyckats. Fördelen är fler ungar, nackdelen att de sena kullarna får kortare tid på sig att bli flygga och samla fettreserver inför flytten eller vintern. I norr, med sin korta sommar, är en enda kull det vanliga.

När paren väl har ungar att mata avtar sången snabbt. Reviret är redan hävdat och honan uppvaktad, så det finns mindre anledning att sjunga. Skogen som för några veckor sedan dånade av röster blir nu betydligt tystare, även om enstaka arter som gulsparv och taltrast håller ut längre. I stället hörs tiggande ungar och kontaktläten mellan familjemedlemmar. Det är en bra tid att i lugn takt lära sig fåglarnas läten i stället för deras sång.