Flyttfågeltopparna

Nu är flyttningen som mest intensiv och nya arter anländer nästan dagligen. I buskmarker och trädgårdar hörs törnsångaren med sin lite raspiga, forcerade sång, ofta framförd under en kort spelflykt, och ärtsångaren med sin snabba skramlande strof. Härmsångaren, som kommer något senare, är en mästare på att väva in andra fåglars läten i sin egen livliga sång. Kustlokaler och uddar kan vara fyllda av rastande fåglar när vädret tvingar ner sträcket. Gryningarna bjuder på den rikaste körsången, då de flesta arter sjunger som mest. Ett par tidiga morgontimmar den här veckan ger ofta fler nya arter än en hel dag senare på säsongen.

De olika sångarna kan vara knepiga att se men går att skilja på sången. Törnsångaren sjunger en kort, raspig strof, ofta medan den gör en liten spelflykt upp från en buske. Ärtsångaren har en snabb, skramlande ramsa som avslutar en tystare inledning. Härmsångaren, en grönaktig och långnäbbad sångare, för samman läten från många arter till en energisk, aldrig avstannande sång. Öppna buskmarker, hagar och igenväxande gårdar är de bästa markerna.

När sträckande fåglar möter dåligt väder, motvind eller öppet hav samlas de ofta vid kuster, uddar och öar för att rasta och vänta ut det. Sådana morgnar kan bjuda på mängder av fågel i buskage och strandsnår, ibland arter man annars sällan ser. Uddar och halvöar fungerar som naturliga trattar där fåglarna koncentreras. En tidig morgon efter en natt med ostadigt väder är därför ofta den bästa tiden att besöka en kustlokal.